Att aldrig riktigt få ett avslut eller en förklaring till varför det händer, det är tuft ska ni veta, det tär en riktigt jävla ordentligt... folk tror dom vet, men tror ingen riktigt vet,,, vet vrf det fastnar så riktigt förjävligt i skallen på en? jag mena, när släpper det? hatar att sitta och tänka ständigt på det så fort man är ensam, försöker hålla mig upptagen hela tiden med att prata med folk och allt, men visa kan man inte riktigt snacka med om detta, dom påminer för mycket om det och då blire bara jobbigt att prata om det. medans andra är as bra finns där, förstår och är underbar, men det hjälper inte? är det något fel på mig? vrf kan jag inte släppa det? vrf? Hatar känslan av att veta att man har gjort fel, man har tolkat något fel och gjort allt helt jävla fuckat fel, jag mena det måste ju vara grymt fel på mig för annars så skulle man inte vara värd att förtjäna att må så här, ingen normal människa skulle göra så här mot något bra, snäll och fin människa, så det måste ju vara jag? JAG BLIR GALEN, varför kan detta jävla tänkade inte bara släppe, låt mig va, jag vill glömma jag vill inte ha med det, där är gårddagen och jag lever i nuet, inte i förr, så snälla försvinn från mina tankar...