Det är lördag kväll och jag sitter hemma, hade ingen lust att åka i väg och träffa någon, speciellt inte idag, den började bra, men sen så läste jag det tobbe hade skrivit till mig inatt. och om hur lite han verkligen bryr sig om mig, och hur lite han brydde sig när vi träffades. jag känner mig så grymt jävla äcklig, känslan av att han "lurade" mig, gav mig falska förhoppningar för att få mig i säng, den är hemsk, frukansvärd. 

Och speciellt när detta händer, han säger att han bryr sig och verkligen kommer finnas där och stötta mig igenom det. även fast jag hatar honom brutalt mycket, så trodde jag att jag kunde få honom att känna ånger eller något för det han sätter mig igenom just nu, allt jag måste gå igenom för hans lilla misstag. men nej när jag senare berättar hur det ligger till, då skriver han att han inte bryr sig, tror jag driver, och säger att jag får göra vad jag vill, jag bryr mig inte. det kändes som om hela mitt liv gick i tusen bitar, jag måste sitta här, med hans misstag och han kan gå vidare i sitt liv utan att bry sig det minsta lilla. vilken människa gör något sådant? har han inge vett i kroppen?