I don't wanna lose you
Vet inte ens hur jag ska börja, det är så mycket jag måste göra. Detta kan väl vara starten? Eller om det ens räcker som start....
I ett enda svepa så förlorade jag allt, eller nästan allt. Ett enda misstag som jag då inte insåg vad den orsakade för att jag var i min lilla kärleks bubbla. Allt jag ville var att vara med han, jag kunde inte riktigt tänka klart för det enda jag ville var att vara med han. Jag var egoistisk, jag var dum i huvudet, jag var ingen vän, jag var ett monster.
Jag har helt förståelse för att ni aldrig mera vill vara med mig eller förlåta mig. Det är helt oförlåtligt, inte ens jag själv kan förlåta mig, det är nog därför jag suttit och gråtit konstant nästan 12 timmar, och nu när jag vaknade dagen efter så kan tårarna inte sluta rinna. Men jag får skylla mig själv, för den här gången är det jag som gjort fel, det är jag som har varit fittig.
Så det jag sitter och grubblar på, hur ska jag kunna be om ursäkt utan att det ska låta som en bortförklaring, eller för att jag ska sitta säkert? Just nu bryr jag mig inte om en bortförklaring eller om att sitta säkert, jag vill bara inte förlora er.
