Skönt att det är måndag, det betyder att min otursvecka äntligen är över, är så sjukt trött på förra veckan. satt också och drog bort alla "skrapsår" och sånt ifrån ansiktet och halsen för att slippa tänka på det som hände i måndags varje gång man tittar sig i spegeln, det räcker med att jag själv vet om det. 

 

 

Det sjuka är att folk tror att jag nu kommer undvika att gå på fotboll, men det som verkligen är sjukt sjukt, att det enda stället jag faktiskt känner mig trygg på just nu är faktiskt på läktaren, i Black Army bussen, med alla människor. även fast det var 3 av alla dessa människor som gjorde detta mot mig, och det kanske är någon av dem jag kramade när AIK senast gjorde mål, det gör mig illamående, men det känns endå lungt om jag skulle möta dem där än att möta dem random på en gata, för jag vet att det skulle aldrig kunna hända mig något där, och om det skulle, så vet jag att alla där skulle hjälpa mig, just mig.